Cros de Cagnes – fiskebyn med den långa strandpromenaden

Cros de Cagnes är den charmiga före detta fiskebyn som nu är en del av stora Cagnes-sur-Mer men trots det har bevarat en del av sin särart, och en egen tågstation. Byn gränsar till St Laurent du Var. De ligger så nära att de gånger jag spelat boule i Cros de Cagnes har vi efteråt promenerat iväg en bit österut och ätit lunch i grannorten.

Boulebanan ligger fantastiskt, precis vid havet. Bilder därifrån är med i boken Ett år runt Antibes (som handlar om säsongerna på Rivieran samt hur växterna och maten hänger ihop – jag nämner det eftersom jag märkt att en del bara läser sista ordet i titeln och får fel bild av bokens innehåll).

Svärdfiskarna heter denna staty i Cros de Cagnes. Passande för en fiskeby.

Fiskebåtar, pointu, ett signum för Cros de Cagnes

Det finns två saker som jag förknippar med Cros de Cagnes. Det ena är gamla fiskebåtar av en typ som kallas för pointu. Det har så länge jag kan minnas stått en längs vägen. När jag promenerade i Cros de Cagnes häromveckan så såg jag inte bara en, hade de ynglat av sig eller mindes jag fel? Skyltar avslöjade att de har blivit fler. Denna invigdes i december 2025.

Den här pointun byggdes troligen på 1920-talet och kallades Faï Bus – nissart för ”gör ingenting”. Den tillhörde familjen Formisano, fiskare av italienskt ursprung – fadern från Neapel, modern från Pisa, som vigdes i Cros-de-Cagnes kapell 1929.
Som mest lär det ha funnits 200 båtar i Cros de Cagnes.

Ursprungligen drogs båtarna upp direkt på stranden med sin last, på samma sätt som i exempelvis Nice. En del av vevarna som användes står kvar som minnen. Numera är de svartmålade.

Strandpromenaden kantas av statyer

Strandpromenaden byggdes 2007 och var en del av ett projekt att bygga cykelväg längs hela kusten. Den vann ett nationellt pris för stadsgestaltning. Strandpromenaden är lång. Först strosade jag på den ett tag och beundrade statyerna och det turkosa havet. Sedan strosade jag ett tag och tittade på palmerna. Men trekantshusen i marinan i Villeneuve-Loubet blev aldrig större. Så jag är böjd att tänka att promenaden kanske bättre lämpar sig för inlines eller cykel, något med hjul. I alla fall fick mina fötter en överdos av asfalt efter ett par kilometer.

Hjul funkar fint på en del av strandpromenaden.

Bredvid strandpromenaden går kustvägen och på andra sidan av den finns byggnader som i många fall innehåller väsentligheter som bagerier, glasserior, pizzerior och andra matställen. Mest folk var det på tabacen när jag promenerade förbi.

Den gula kyrkan, Chapel Saint-Pierre, är en av de allra första byggnaderna jag lade märke till på Rivieran när jag första gången åkte längs kustvägen. Den är byggd 1866 och är ett av ortens signum.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Rulla till toppen