De böljande kullarna mellan Aix-en-Provence och Luberonbergen gömmer en spektakulär vingård. Från en smal landsväg bland hundratals andra, finns infarten till Château la Coste. Det är från början en 200 hektars vingård bland hundratals andra. Men nu är den inte en bland hundratals andra längre. Förvandringen började för tjugofem år sedan efter att den irländske entreprenören Patrick McKillen köpt gården. Han bjöd in några av världens mest kända arkitekter, konstnärer och stjärnkockar. Sedan dess håller de på och förändrar la Coste.
Det krävs i princip bil för att ta sig hit, eller möjligen helikopter. Men har man tagit sig hit finns hotell, flera restauranger och tillräckligt att uppleva för att stanna ett tag. En av kronjuvelerna är Villa La Coste där menyerna, signerade Hélène Darroze, för närvarande har en stjärna i Michelinguiden. Det är för övrigt en av hennes sex stjärnor. Men det finns flera andra restauranger i andra prisklasser.
Château la Coste är ett tips i Upptäck Provence
Det är framförallt konsten som gjort Château la Coste internationellt berömt. I vingårdarna står stora skulpturer av bland andra Tracey Emin, Sophie Calle, Bob Dylan, Frank Gehry, Tadao Ando och Oscar Niemeyer. Lite som en fransk version i större format av sommarutställningarna i svenska Pilane tycker jag, utan att ha sett dem annat än på avstånd.
Goda vänner rekommenderar Château la Coste varmt, vilket gjorde att jag nämnde den som en utflykt i reseguiden Upptäck Provence, redan innan jag varit där. Varje gång jag åkt till Aix under arbetet med mina reseguider har jag åkt tåg, och då ligger Château la Coste illa till. Tekniskt sett ska det vara möjligt att trassla sig dit med kollektivtrafik, om man har tålamod och gott om tid. Vilket jag sällan har när jag gör research. (Du kan läsa mer i texten Nio år senare – en till reseguide till Provence).
Heldagsutflykt är bättre än snabbvisit
Att jag nu faktiskt varit där beror på att jag såg en skylt när vi egentligen var på väg för att utforska vinkooperativ. Jag tänkte att vi svänger av och spanar in det lite snabbt. Det var varken snabbt att åka dit, eller att titta på. Jag hade gravt underskattat storleken. Bara skulpturpromenaden är fyra kilometer lång och det rekommenderas att man lägger ett par timmar på den. Så den har jag fortfarande inte sett.
Men jag har provat deras vin och ätit på den enklare restaurangen La Terrasse. Namnet passar perfekt. Den består av cafébord utställda runt en springbrunn på typiskt provensalskt manér. Allt smakade bra och det kändes fantastiskt privilegierat att sitta där en vanlig vardag i maj. Sedan kan jag anteckna att Caesarsalladen innehöll bara två ynka skivor kyckling. Sätter man sig på torget i någon liten by på landet får man ofta större delen av ett kycklingbröst för liknande pris.
Upplevelsen värd ett besök
Mitt omdöme om vinet liknar det om maten. På vingården odlade de flera av de klassiska druvorna: cabernet sauvignon, cinsault, grenache noir, syrah, clairette, grenache blanc, vermentino, sauvignon blanc and ugni blanc. Av dessa gör de viner av alla färger. Jag provade bara några av de enklare rosa och röda. De smakade som typiska Provence-viner och vi köpte ett par flaskor som souvenirer. Men inte mer, för ska man storhandla tycker jag att det är betydligt roligare att leta upp små vingårdar där det går att handla viner av samma kvalitet, till halva priset. Men då får man inte samma konstupplevelse.
Jag låter kanske inte odelat positivt men jag rekommenderar verkligen ett besök. Arkitekturen är fantastisk. Huvudbyggnaden Tadao Ando Art Center är gjord av rå betong och vattenbassänger. I en av dem står en av Louise Bourgeois jättespindlar. Den är något av en ikon för stället och pryder bokomslaget till deras presentbok. Jag försökte såklart fota statyn framlänges och baklänges men det blåste lite för mycket för att få speglingseffekt. När jag nu ska posta bilderna så inser jag att jag inte har lust stirra på en spindel, så den är bara med i ett hörn.
Vill du ha tips på utflykter i Provence så är Upptäck Provence bästa boken. Men jag har många fler berättelser att bjuda på.
Vetenskapskommunikatör och reseskribent som skriver och fotograferar smultronställen och strövtåg i Sverige och Frankrike. Blir på bra humör av gott kaffe, kameran och färgglada nagellack – vill du veta mer styr mot kristinasvensson.se.
