Juan-les-Pins Promenade du Soleil – äntligen redo för sommaren

Strandpromenaden Promenade du Soleil i Juan-les-Pins är klar. Det är ett välkommet besked för den är central i badorten som redan har så många företräden. Eller vad sägs om långa sandstränder, legendariska barer och kvällssol över silhuetten av de taggiga Esterelbergen? Nu också en snygg strandpromenad. Den skulle egentligen varit klar till förra sommarsäsongen men nu så.

Jag har följt renoveringen lite sporadiskt för jag brukar promenera hit ibland. Ofta i kvällningen för Juan-les-Pins ligger på andra sidan udden Cap d’Antibes. Medan vi i Antibes har morgonsol ståtar Juan-les-Pins med kvällssol. Orterna har också helt olika karaktär även om de ingår i samma kommun.

Promenade du Soleil har verkligen blivit fin. Den kantas av lampor och planteringar. Ska bli kul gå hit en kväll också.

Hundraåringen som nu får ny glans

Juan-les-Pins byggdes av amerikaner under mellankrigstiden, medan grannorterna Cannes och Antibes har äldre anor. Under ett par decennier var detta stället där alla som var något i Hollywood festade. Den glansen har falnat, men kanske är en ny omgång glamour på gång.

Förra året blev äntligen ombyggnaden av det stora övergivna hotellet Provençale klar. Där är nu lyxlägenheter. Då fejades det också i parken där den stora jazzfestivalen Jazz à Juan huserar varje sommar. Jag gick aldrig åt det hållet igår så jag vet inte status på den delen av renoveringen. Alla bilder i det är inlägget tog jag igår.

Solen glittrar i turkost hav och som kuliss syns ön St Honorat och Esterelbergen. Solstolarna redo för besökare (bilden är tagen tisdag sen eftermiddag när de flesta packat ihop för dagen).

Strandrestaurangerna halvt gömda

När jag gick på strandpromenaden tyckte jag att det var fler strandrestauranger än jag sett på länge. För några år sedan var det en rivningsvåg i Juan les Pins och närbelägna Golfe Juan. Legendariska ställen som Bijou Plage och Moorea Beach jämnades med marken efter en skärpning av strandlagen.

Lösningen den här gången är snygg: köken och allt fast är inbyggt under promenaden, och det som syns på sanden är lätta, demonterbara strukturer som plockas bort inför vintern.

Allting som står på stränderna är flyttbart. Gul flagga betyder i princip att bada på egen risk. Det blåste och var en del vågor men inte badförbud (då är det röd flagga). Jag såg en del som vågade sig i vattnet men de flesta höll sig nära stranden.
La Baigneuse har stått här sedan 1940 och sett många olika omgivningar. Den är skapade av Alphonse Grebel (1885–1968), konstnär från Antibes.
L’Institution ser ganska ny ut, jag vet inte om namnet är en lek med att det ligger mitt emot två av Juan les Pins verkliga institutioner, Crystal och Pam-Pam. Den randiga markisen som spegler sig i fönstret tillhör Pam-Pam. Hit kom Rita Hayworth, Edith Piaf och Ella Fitzgerald – den sista ska enligt legenden ha sjungit improviserat med Aznavour framför publik medan fyrtio musiker satt på baren. Idag är det brasiliansk rumbar med dansshow och överdådiga glassar som gäller.
Juan les Pins har också många småboutiquer där man kan handla sent på kvällarna.
Omvandlingen fortsätter, en del äldre hotell är rivna och nya byggnader ska upp.
Det är inte bara strandrestauranger i Juan les Pins utan det finns också offentliga stränder kvar, även om de ligger lite längre bort.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Rulla till toppen